Les crostillons, H. Vaillant-Carmanne,
[ 55 ]
Li wageu.

Wagiz-ve ? — Volla co n’ feie ;
On n’ pout nin dire deux mots
Qu’ossi vite i n’ vis deie :
Wageans et puis c’est tot.
— Il a n’ bin laide manire
Et çoula dpôë longtimp.
— Kbin d’ feie s’a-t-i fait dire
Qu’il ess t’ine ènocint ?
— A vos m’ fez co m’ mannaie,
Ji vins d’esse ripicî,
C’ n’est nin sermint d’ saulaie,
Ji n’ pou mâ d’ rikmincî.
A treu d’ ses camarâde,
Ainsi jaséve Servâ.
I n’ fit qu’ine longue hahlâde
So s’ promesse à malvâ.
Essonne on va fer n’ pâre ;
On tappe six côp d’ boulet.
Servâ fait djà st’on hâre,
I dmande : Est-ce qu’on wageret ?
— Vola qu’i s’y fait r’prinde ;
— Ci n’est rin la d’ novai.
— On n’ sâret mâie l’apprinde.
Li chin qwand l’a fait l’ bai,
Ritome so ses qwate patte
Et Servâ fait comme lu.
— Mi, s’ j’el fait co qu’on m’ batte…
Wagiz-ve qui ji n’wage pu ?